Kaptein Bill av Maurvangen

Utställning i Kongsvinger 5 maj. Bill var inte imponerad av de andra hundarna. Han morrade lite om de skickade en kall blick åt hans håll. Wiggo sprang med Bill i ringen. Domaren var nöjd och av 7 dunkerstövare vann Bill sin ras. Best i ras, CK och CERT. ”Bara”två CERT till norsk utställnings champion.

 

På pallen med priser och rosetter.

Så var det utställning igen den 10 maj i Arvikas Folketspark. Bill var den enda i sin ras.

Och ställde upp som hund nummer 1, klockan 09.00 på morgonen. Det var fort gjort, när domaren dömde ett very good. Inte vad vi hade hoppats på, men så är det. Vi skippade fikat på plats och åkte in till Arvika. Espresso house är väldigt hundvänlig, centralt på Arvika torg. Här blev det god fika och miljöträning.

Människor,hundar,bilar,fåglar. Mycket att titta på i staden.

Isfiske och silver

Isfiskartävling på Miron. Här var det full rulle hela lördagen med stora och små isfiskare. Tävling i kastspö för barnen med indelning i från 0-5 år 6-12 år osv. Tyckte det var roligt att yngsta åldersgruppen var från 0-5 år. Det var en liten tjej på 5 år som vann sin grupp. 

Våffeljärnet gick varmt. Här kunde man köpa sig lapskaus och lotter till lotteriet. Högsta vinsten i lotteriet var presentkort på Coop för 16.000kr. 

Andra vinster som cd med joik och renkött blev också utlottat.Vi vann desvärre ingenting den här gången. 

Största fisken var en gädda på över 700g och den minsta fisken var en abborre på 80g. 

Våfflorna var nästan lika goda som hos Turid på Valdreflye.

Kiosken. Väldigt rimligt när våfflorna kostar 20kr



Tävlingar och lek för barnen under dagen. 

Isaks brorsbarn körde oss till Juhl silversmed. En stor byggnad med lång historia. De startade 1959 här i Kautokeino. Och de var de första som lagade silversmycken i Finnmark. Otroliga kreationer. Vi fick en liten gidad tur och historien berättad av en tjej som jobbade där. Väl värt ett besök om man är i närheten.

Smycken till koftan eller ponchon.

På 70-talet blev konstnärerna inspirerade av Indien och östen. De runtresande samerna har mycket gemensamt med de nomader som bor i Afganistan bland annat.

Det var mycket mer än smycket att se på. Och utanför Juhls träffade vi en same som hette Jostein. Han var musiker,sjöman och all-konstnär. Han bjöd på kokkaffe och trevligt sällskap. Han kunde berätta att det var väldigt få turistbussar här nu. Efter de la om vägen blev det inte något naturligt stopp för de som körde runt med turister.

På resa till Kautokeino

Vi körde från Beitostølen till Gardemoen klockan 04:30 om morgonen. Isak hämtade upp oss på flygplatsen i Alta 11:30. Det tog ca 1timmr 40 minuter att flyga till Alta från Gardemoen. Flera passagerare på flyget hade på sig skidkläder och pjäxor ombord på flyget. Då är man redo för en skidtur.

I mellan Alra och Kautakeino stoppade vi på Fjellstuen Suolovuopmi. Värdinnan Maj-Lis Marita Klingen driver fjellstuen. Det liknar på de fjellstuer vi har nära Beitostølen. Vi köpte glass och kom i prat med två damer som skulle på skidtävling. De berättade att man kunde välja på att åka skidor eller spark. Det är ett årligt evenemang med bara tjejer. Silkerennet är 15 kilometer.

 Det var mest för skoj skull och berättade, de vi pratade med. När de kom i mål var det bad i badtunna och festmiddag efteråt. 

15 km med spark verkar ganska långt, men det skulle enligt damerna vara ett svagt hällande spår nedför Iešjohka från Čoavddatmohkki til Jergul Astu.

Isak och Wiggo utanför Suolovuopmi

Utsikten över älven i från Isaks hus i Goldin.

Han har en stor enplans villa. De närmsta grannarna är hans systrar. Scooterspår över älven och i alla riktningar . I älven finns det både abborre,gädda och andra arter. Ripspår och harspår på kryss och tvärs. 

Ett anex utanför huset. På alla husväggar hänger det renskinn på tork. De ska säljas på Beitostølen i sommar.

Promenad i scooterspåret längs med älven.

Isaks hus från älven.

Norefjell Hotell & SPA

Lobbyn på hotellet är stor och rymlig med trevliga soffgrupper. Högt till tak och känslan av att du är på ett stort hotell i Aspen Colorado. Inte för att jag varit där, men den populära Lodge feelingen iallafall. Alla nya skidresort restauranger,hus och hotell har samma känsla nu. Stora bruna möbler, tavlor med älgar,stenväggar,träd inredning etc.

Och som pricken över i, stora kristallkronor och parkeringshuset fullt med Tesla och Porsche.

Men vi kände oss ändå tillrätt.

Hotellet ligger verkligen för sig själv, det finns ingenting i närheten förutom skidspår,skidbacke och flera stugor.

En som kände sig som hemma med en gång han kom in! 

Ingången till receptionen. Vi hade lite svårt att hitta den när det var snöstorm, alla skyltar var täckta med snö. Vilket gjorde att vi först parkerade i parkeringshuset under hotellet. Verkligen lyxigt att ha bilen inne när det är snöoväder. Sedan tog man hissen upp till receptionen. Hotellet hade både skiduthyrare och skid shop. 

Bellman planade ut framför spisen i lobbyn.

En skål var verkligen på sin plats. Eftersom Bellman inte var välkommen i matsalen beställde vi Take away från Matbaren. Väldigt smidigt att beställa och betala online, fick ett sms när det var klart. God pizza och en liten citrontårta till efterrätt.

Fanøy - Batalden Ishuset

Fanøy är en ö i Kinn kommun i Vestlands län. Vi bor som sagt i ett stor hus som kallas Ishuset. 

Huset blev bygt  år 1936 för att lagra is till fiskebåtarna i området. Men efter bara två säsonger kom det en ismaskin till Florø och ishuset på Fanøy blev avvecklat. Link till hemsidan: https://bataldenishus.no/
De som äger huset nu heter Ragnhild och Stein Olav, de tog över driften av huset i 2009.
Efter många år av renovering hyr de nu ut huset och sällskapslokalen. I Juni ( den här helgen ) har de också en musikfestival i trädgården. Havblikk heter den i år är Sondre Lerche dragplåstret. 

Bill charmar husägarna. De håller på att sätta upp scenen rätt utanför vårt köksfönster.

Köket med utsikt över den lilla hamnen och färjan som kommer och går

Tvrummet med stor soffa! Vi har sett alla EM matcher den här veckan. Så himla roligt att Sverige är vidare.

Här sitter Rolf, Terje och Bill på verandan

Fanøy ligger 10km nordväst om Florø i en stor grupp av bebodda öar, Bataldenöarna. Det bor 60 fastboende på ön. Det är väldigt lugnt här, som man kanske kan förvänta på en liten ö ute i havet. Lite förvånad över att det inte är flera vilda djur på ön, eller tamboskap. Vi har mött två katter och en hund. Sjöfåglar och humlor verkar trivas här. Ragnhild har också hönor och man kan köpa ägg direkt i från henne. 

Vi har utforskat de flesta av stigarna på ön. Jag och Bellman tog en "långpromenad" vi gick hela 3,5 kilometer. Stigarna växer nästan igen, men de har lagt ut landgångar där det är blött och satt upp bänkar vid utsiktsplatserna. Det är stenigt, myr och mycket ljung och en fantastisk utsikt åt alla håll. Vi har hittat två fästingar på Bill men alla andra har klarat sig. De på ön sa att de inte var vanligt att folk fick fästingar här, men en och annan på djuren.

Det går ett par grus/asfalsts vägar på ön, men de påminner mer om gångvägar än bilvägar. De avråder att man tar med bil. Och jag förstår varför! Vi hade ca 50 meter ifrån bryggan dit båten ankom till vårt hus.

Härligt med SOL! 

Lite krångligare än förväntat att fiska i från land. Det är privata hus och bryggor man inte vill ta sig till rätta på. Vi har hoppat från klippa til klippa för att komma till. Det var lättare att hyra båt. Husägarna har båt man kan hyra och krabbmjärdar. Vi fick lite fisk och Wiggo gjorde en fantastisk fisksoppa till middag.

Bellman och Rolf

Utsikt i från Ishuset

Utsikt ifrån kökskroken

Florø

Söndag morgon gick färden mot Florø. Vi åkte från Beitostølen vid 8:30 med tre bilar,6 personer och två hundar. Första stoppet blev Lærdal. Eli hade packat med smörgåsar och kaffe till en hel armé. Bellman pep nästan hela vägen, han blev lite åksjuk stackarn.

Men efter en liten promenad i Lærdal gick det bättre med honom. Det blev två stopp till innan vi var framme i Florø vid 14:30 tiden.

Furuholmen båthamn

Florø Rorbu

Här ligger vovvarna på bryggan och väntar på lite godbitar.

Vi hade förbokat två lägenheter/Rorbu vid hamnen i Furuholmen. Receptionen var stängd när vi kom fram och det stog ett telefonnummer man skulle ringa. Jag ringde och det kom en man och leverade EN nyckel. Den ena lägenheten var inte färdig städad. Vi sa att det gick fint och satte oss ner för att vänta.

Vi ser ägaren springa trappor upp och ner, ringer i telefonen. Han hittar inte städerskan!!

Hon är tydligen spårlöst försvunnen. Det går en liten stund så dyker hon upp. Tydligt berusad 😂😅

Ägaren springer förbi oss och säger att han hade hittat henne sovande i en lägenhet och nu hade hon fått sparken. 

Städerskans gick förbi oss med en elcykel och blev skrämd av Bellman som ville lukta på henne. 

Ägaren små joggar förbi igen och berättar att han ska själv städa lägenheten nu. Han ringer även till sin fru som kommer och hjälper till. Under tiden åker vi och häntar pizza i centrum och äter den på bryggan. Inga problem. 

Ägaren beklagade att allt inte var klart när vi kom.(han slog av på priset) Han var dock

Mest orolig för morgon dagen då de hade ankomst av flera gäster. 

Vi skojade och sa atr Eli och Eva kunde stanna och sommarjobba. (De har jobbat på hotell).

Oavsett hade vi en fin kväll gick en lång promenad med hundarna och sov gott. Äntligen semester!

Nästa dag sprang jag en liten tur med Bellman, det regnade lite. 

Färjan gick klockan 12:00 ut till Fanøy. 

Det var inte så lätt att hitta terminalen till färjan, det var bara en liten pir i centrum. Färjan tog max 4 bilar, om man klämde i hop dem. Vi var tvugna att backanin bilarna på färjan. När vi stoppade och cyklisterna skulle av fick mittersta bilen köra av så att de kunde passera.

Hundarna sitter fint i nya dubbelburen.

Terje och Rolf testar sina sjöben på däck. Jag satt kvar i bilen och hundarna sov.

Det var nio stopp ut till Fanøya
 Små marginaler här alltså. Men färjan gick jätte snabbt! Vi var nästan uppe i 25 knop. 

Efter en timne ankom vi Ishuser på Fanøy. 🤩🎣🇳🇴

Här ska vi bo tills fredag.

Kongevegen

 Vägen som knyter i hop öst med väst.
Det tog ca. 1,5 timme att köra till Borgund i från Beitostølen. Här ligger den mest bevarade stavkyrkan i från medeltiden. Den har också stått modell för flera andra stavkyrkor bland annat kan man se den i en replika inne i Epcots Norge paviljong i Disney world,Orlando. Det var här de hittade inspiration till slottet i Frozen filmen.

Vårt mål för dagen var inte stavkyrkan utan Vindhellavegen-Sverrestigen, en rundtur på ca 5 km.
300 meter ifrån Borgrund stavkyrka startar stigen till den här speciella delen av Kongevegen.
Kongevegen blev byggd på 1790 talet och var den första vägen det gick att köra med häst och kärra mellan Bergen och Christiania, nutidens Oslo. 

Det sägs att kung Sverre åkte förbi här, men i ett försök att undgå bönderna tog han en annan väg.

Den vägen /stigen heter nu Sverrestigen.

Grönt och fint. 

Det blev ett litet fotostopp när vi kom fram till den mest dramatiska biten av vägen. 

Med utsikt över Vindhellavegen



"Historia fortel at Kong Sverre i oktober 1177 tok Sverrestigen for å omgå bøndene som stod klare til å lempe stein og tømmerstokkar i hovudet på birkebeinarane som skulle passere. Kong Sverre angreip bøndene i ryggen, og jaga dei på flukt." ( visitkongevegen.com)


Vägen byggdes av soldater och bönder. Det sägs att bönderna inte var särkilt glada över uppgiften de blev påtvingade. Hela Kongevegen är 10 mil lång och slingrar sig fram över Filefjell. Vi bestämde oss för att gå en av etapperna, men det finns många fina stigar att gå på här.



Vi hade tur med vädret och innan vi kom tillbaka till Borgrund fikade vi uppe vid en sæter.
Fantastisk utsikt över dalen.
Pause i gräset

Fåren håller stigarna öppna😍👌



Efter ett litet stopp vid stavkyrkan gick färden vidare till Lærdal. Här handlade vi potatis och plommon av en lokal bonde. Lærdal är känt för laxfiske, det verkar också som att de är duktiga på lokalmat.
Vi kunde köpa med oss både ost,korv och diverse cider. 

Fick ta det här fina fotot i Lærdal. Det är Tony och Heather som står och vinkar.

På väg upp Vindhellavegen, med den nyaste stickade tröjan, i min samling..:P tack Eli!