Skaget 1686möh

En relativ enkel och fin tur var det upp till Skaget i söndags. Vi gick upp stigen ifrån Storeskag där de har byggt en stoe fin parkeringsplats. Vi var först på plats den här söndagsmorgon. För att komma hit körde vi upp i från riksvägen mot Yddin Fjellstue och vidare in mot Skaget.  Ca 30 minuter. 

Det var en kall och fin morgon när vi började gå stigen upp mot toppen.

Skaget ligger i Langsju Nasjonalpark som är Norges nyaste nationalpark (2011).

Fina skyltar visar vägen till Skaget, 3,5km

Parkeringen, tillrättalagda bänkar och informationstavlor vid sidan av vägen.

Det är lagt skifferhällor över de lerigaste partirrna på stigen. 

Utsikt till nord öst.

Henric kollar kartan. Det är fort gjort att bli förvirrad när man ser fjällkedjorna ifrån en annan vinkel än vad man är van till. Och plötsligt dyker det upp ett vatten du aldrig har sett förut 😂

💪🏼På toppen av Skaget!

Jag hade också med mig Buster. Han gillade att vi hade fika stopp på toppen. 

Efter en liten stund kunde vi se att vädret ändrade sig fort som tusan😂🙈🥶

När vi började på nedstigningen kom det först hagel.

Det övergick i snö

Buster är inte speciellt brydd om det snöar eller inte. 

Riporna sprang över stigen, men de hade inte ändrat fjäderdräkt än. 

En fin tur med alla årstider på en gång. Det tog oss ca 3 timmar upp och ner😀

Beito Klatrepark

Kongevegen

 Vägen som knyter i hop öst med väst.
Det tog ca. 1,5 timme att köra till Borgund i från Beitostølen. Här ligger den mest bevarade stavkyrkan i från medeltiden. Den har också stått modell för flera andra stavkyrkor bland annat kan man se den i en replika inne i Epcots Norge paviljong i Disney world,Orlando. Det var här de hittade inspiration till slottet i Frozen filmen.

Vårt mål för dagen var inte stavkyrkan utan Vindhellavegen-Sverrestigen, en rundtur på ca 5 km.
300 meter ifrån Borgrund stavkyrka startar stigen till den här speciella delen av Kongevegen.
Kongevegen blev byggd på 1790 talet och var den första vägen det gick att köra med häst och kärra mellan Bergen och Christiania, nutidens Oslo. 

Det sägs att kung Sverre åkte förbi här, men i ett försök att undgå bönderna tog han en annan väg.

Den vägen /stigen heter nu Sverrestigen.

Grönt och fint. 

Det blev ett litet fotostopp när vi kom fram till den mest dramatiska biten av vägen. 

Med utsikt över Vindhellavegen



"Historia fortel at Kong Sverre i oktober 1177 tok Sverrestigen for å omgå bøndene som stod klare til å lempe stein og tømmerstokkar i hovudet på birkebeinarane som skulle passere. Kong Sverre angreip bøndene i ryggen, og jaga dei på flukt." ( visitkongevegen.com)


Vägen byggdes av soldater och bönder. Det sägs att bönderna inte var särkilt glada över uppgiften de blev påtvingade. Hela Kongevegen är 10 mil lång och slingrar sig fram över Filefjell. Vi bestämde oss för att gå en av etapperna, men det finns många fina stigar att gå på här.



Vi hade tur med vädret och innan vi kom tillbaka till Borgrund fikade vi uppe vid en sæter.
Fantastisk utsikt över dalen.
Pause i gräset

Fåren håller stigarna öppna😍👌



Efter ett litet stopp vid stavkyrkan gick färden vidare till Lærdal. Här handlade vi potatis och plommon av en lokal bonde. Lærdal är känt för laxfiske, det verkar också som att de är duktiga på lokalmat.
Vi kunde köpa med oss både ost,korv och diverse cider. 

Fick ta det här fina fotot i Lærdal. Det är Tony och Heather som står och vinkar.

På väg upp Vindhellavegen, med den nyaste stickade tröjan, i min samling..:P tack Eli!

Besshøe 2258 möh

 Jag,Wiggo och Henric mötte upp Eli och Rolf utanför Bessheim Fjellstue. Vi börjad att gå stigen upp till Bessvatnet Kl. 09:00. Det tog oss ca. en timme att gå dit. Fin stig ifrån Bessheim. Det ligger ett par privata hytter vid vattnet, de var ute och satte nät på sjön när vi gick förbi.😀

Alla som har gått eller sett foton i från Besseggen har sett Bessvatnet. Det är den mörkblå sjön på andra sidan Besseggen. I kontrast till Gjendesjöns smaragdsgröna färg.

Hursomhelst följde vi stigen en bra bit tills vi tog av till höger och började jaga höjdmeter.
Vi följde stigen vidare längs med vattnet, Besshhøe ligger väster om Besseggen och tornar upp sig ytterligare 500 meter. 
Jag hade nog förväntat längre partier med sten, inte för att det var lite sten men jag trodde att det skulle vara mer. Det var ganska mycket lös sten, stor sten och plötsligt dök det upp fina stigar med sand och grus. Vi mötte ett par ripor också, nästan omöjligt att upptäcka dem när de sitter stilla i stenrösen.

Utsikten över Bessvatnet var väldigt fin men när vi närmade oss toppen blev det sämre sikt.

Viktig med en bra matsäck. Det blev fika på vägen upp och på toppen kokade vi kaffe och åt lunch.
Här sitter Wiggo och Henric vid Bessvatnet.

Rolf

Utsikten; Utsikt över Norges högsta toppar, en av de mest spektakulära utsikterna i Jotunheimen. - Sa de!
Tyvärr kom dimman och på toppen var det inte mycket sikt. När vi kokade kaffe kom det också en hagelskur för att toppa det. Nåväl, det betyder bara att vi får ta en tur tillbak en annan gång. På toppen går det ett lodrätt stup på 1000 meter rätt ner i Russvatnet, kanske lika bra att vi inte såg det?

Hagelskuren kom på toppen av Besshøe.

På väg ner igen lättade dimman och vi fick en fin utsikt igen!

Det var en hel del branta partier, jag vill inte rekommandera att man tar med sig hund.

Vi gick ca 1200 höjdmeter, 22km och det tog oss 8 timmar t/r.

Min trädgård

Georginer i fushia och gul/rosa. De står sig bra här i trädgården och har många nya knoppar.

Lite blandade blommor, Sömntuta,Blomkrasse och Vallmo.

Svartavinbär som fåglarna äter upp. Det blir ingenting kvar till att laga något tyvärr.

Största tomaten jag skördat var 290gram och den minsta 4 gram 😂🤷🏻‍♀️

Brytärtor, jättegott. De har växt väldigt bra. Så det vlir nog en repris nästa år.

Har ca 20 chillis på G inne. Den här sorten är inte så stark och väldigt saftig.






Stora fina ärtor🥳

Knutshøi

Plötsligt händer det! Vi hade alla ledigt på samma tid och kunde gå en tur tillsammans. Jag, Elin Henric och Akeela.

Premiär för Henric att gå Knutshøi och det blev en upptur! Här på kanten sitter det ripungar och spejar ut över vyerna. Mamman kallade dem till sig, de sprang då före oss på stigen en stund. Elin fick hålla hårt i Akeela😂.

Leirungsdalen 

Frodigt fast man kommer lite upp i höjden. Väldigt varmt och många bratta partier där vi kliver och klättrat.

Gänget!

På väg ner igen





Riporna har ett otroligt kamouflage 😍