Hemresan blev lite längre än planlagt

Flygplatsen i Aruba, lördag eftermiddag .

Klockan 16.00 lördag eftermiddag kom Suntransfer chauffören och hämtade oss på Arena Condo. Och klockan 22:30 söndag kväll gick vi in dörren på Liavegen,Beitostølen. 

Det tar ca 15 minuter att åka till flygplatsen från Eagel Beach. Vi hade blivit varnade av alla amerikanare att det var en lång och besvärlig process att check in och gå genom tullen på Aruba. Men så var det inte. Det visade sig gå väldigt fort och smidigt. Det kan så klart bero på att vi flyger till Europa och inte USA. Oavsett fick vi väldigt god tid på flygplatsen innan flyget skulle gå. Vi satte oss på en bar och tog en sista semesteröl. Då kom regnet, det bara öste ner. Flygpersonalen på backen sprang som yra höns och vattnet steg på backen. En ganska okej dag att lämna paradisön på. Vi flög från Aruba kl 19:20, till Bonair. Här gick passagerare av och på. Och med våran tur blev vi försenade på grund av något, kommer inte i håg vad. Jag kände mig lite åksjuk dessvärre. När vi hade suttit i två timmar och äntligen var på väg mot Amsterdam och ingen på raden bredvid slutat skrika, blev jag ännu dåligare.

Så fort vi var uppe i luften sprang jag in på flygtoaletten och 🤮 spydde. Allt snurrade! 

Som tur var hade jag och Wiggo bokat en rad med två stolar, jag behövde därför inte klättra över några okända personer för att ta mig till toaletten. 

Förståligt og blev det ingen middag på mig den här kvällen ombord på flyget. Jag bröt mig när Wiggo försökte äta en påse nötter, han fick vara så snäll att bara lägga bort den.

Sedan fick jag sova ganska mycket. Vaknade när vi närmade oss Amsterdam. Då stod det klart att vi inte kom att hinna med flyget till Oslo. KLM hade bokat om oss automatiskt till nästa lediga flygning 16:35 (lokal tid). Det blev då ett par timmar med väntande i Amsterdam.

Jag mådde mycket bättre men fick inte i mig någon mer mat. Gjorde åt de sista dollarna på hyacint och amaryllis knölar i en blomsteraffär på flygplatsen. Mycket bättre än att köpa mat.

Så var det nya flyget till Oslo också försenat, vi fick igen sitta och vänta inne på flyget. En lång resa hem alltså.

Väl på Gardemoen blev det lite mer shopping i tax-freen. Bilen startade och vi kunde köra hem till Beitostølen där pappa väntade uppe med hundarna.

Det var ett kärt återseende att komma hem, jag stupade i säng. I dag ( måndag) blir det att försöka packa upp, tvätta och komma i form. Får se hur mycket jetlaggad man är.  Kroppen känns inte riktigt i form.

Aruba dagar

Havet här går inte att beskriva. Det är så otroligt kristallklart och fint.

Kvällsdopp. Solen går ner och det känns om möjligt ännu varmare i vattnet.

Strandhunden kikade till oss i dag

Torsdag och filmkväll på den närliggande biografen. Jag kan fort vänja mig med elektriska fotöljer, vin och mat meny när jag ska på bio. 

Vi såg The Marvels, action och väldigt passande att se i den här IMAX salongen och inte hemma i soffan.

Palapas

05:40 ville Wiggo gå upp i morse. För att vinna strandkriget om de bästa palapas. Alltså de som står längst ut mot havet.

Vi packade ryggsäckar, hängde på oss solstolar och traskade ner till stranden före klockan 6. Men när vi kommer ner ser jag att det är fullt på alla palapas, på första raden. Det var först svårt att se, eftersom det var så tidigt på morgonen, innan solen ens hade gått upp!!

Men inte en enda ledig på första raden. Jag börjar gapskratta i mörkret på stranden. Det rör sig folk runtomkring oss men det är mörkt. Det kommer plötsligt en amerikansk man fram och säger att det är en ledig palapas på rad nummer två bakom honom. Den får det bli…

semesterlivet…fortsätter..gäsp..

Det var bara att ta upp Kindle och läsa vidare, i väntant på soluppgången.

I ljuset av min Kindle

Arena Condo, här är vår pool rätt utanför vår terrass. En liten jacuzzi i hörnet,med skållhett vatten.

En dusch och toaletter där bakom, och receptionen 

Första parkett ca klockan 7 på morgonen. Det är full rulle på stranden om morgonen och strandpromenaden. Det är enda chansen om man vill få in lite träning i form av långpromenad eller löpning. Eftersom det är så varmt mitt på dagen. Sedan blir det mörkt klockan 18.00. 

Hårt strandliv när man ska upp mitt i natten för att få den bästa platsen. Här vilar man på rad nummer två, det går bra det också.

I går kväll grillade vi, Wiggo fixade tonfisk med ris och mangosalsa.

Lunchen i går bestod av två varma kanelbullar med kristyr från Cinnabon och två stora kaffe!

Kanske tur att vi inte är på semester så många veckor om året?

Oranjestad

Oranjestad är huvudstaden på Aruba. Vi tog bussen dit i från Eagel Beach, det tog ca 10 minuter och kostade 2,6$

Staden påminde oss om Curaçao huvudstad, med sina färgrika hus och karibiska design.

Staden beboddes först av Arawakindianer innan sjöfararen Alonso de Ojeda ”upptäckte” ön 1466.

Västindiskakompaniet tog över1636 och staden blev en ort i det Nederländska Västindiska Kompaniet. 1797 blev Oranjestad huvudstaden på Aruba.

Vid hamnen mitt i centrum där kryssningsfartyget lägger till står den här välfotograferade skylten.

I reklam om Aruba får man en känsla av att det finns flamingon överallt. Men de enda vi har sett är de här två. 

Vid Renecance Marketplace. Men alla souvenir,kläder och leksaker har flamingo på sig. 🦩 De enda som finns på än är de som går på de privata öarn The Palm och Renecance Island. Vi får hålla oss till pelikaner och strutsar.

Färgglada hus i centrum 

Här poserar jag med drottning Vilhelmina. Hon var också på besök i Jotunheimen och bodde på hotell vid Bygdin, Bygdesheim. Hon regerade Nederländerna från 1898-1948. 

Vilhelmina styrde under de båda världskrigen. Först fick hon kritik för att hon flydde nazisterna. Men efter kriget vände opinionen till hennes fördel. Till skillnad mot Leopold III av Belgien som valde att stanna i landet. Men fick mycket kritik för sin eftergift av kriget. Vilhelmina berömdes för sin roll som patriot symbol för Nederländernas motstånd mot ockupationsmakten. (Hon satt i exil i Storbritannien under andra världskriget.)

Det är inte långt till havet någonstans på den här ön. Vi följde en promenad längs med vattnet. Här dök det upp många ödlor att ta kort på.

Det bor ca 35.000 i huvudstaden. Och många, många ödlor.

110.000 personer bor på ön. Den är 4 mil lång. Officiella språk är papimento och nederländska, men de flesta talar även spanska och engelska. De har egen valuta arabiska florentiner, men man kan betalande US dollar överallt. På affären har de priser både i inhemsk valuta och dollar. Ön blev självständig 1 januari 1986 men går under kungadömet Nederland och har samma kung som fastlandet. Wilhelm Alexander av Nederländerna.

Kaffebar i centrum !

Strandlivet

Så vi gick upp tidigt i dag för att få en palapa på stranden. Klockan ringde 06:10 men vi snopzade till 6:30. Kom till stranden 07:35 och nästan alla palapas var upptagna, hittade en längst bak. 

Semesterproblemen hopar i hop sig…

Fantastiskt med stranden är att dricksvatten är gratis, vattnet är kristallklart och grön. Stranden vit som snö och palapas (om man får tag i en) är också gratis. 

I dag blir det en riktigt lat dag på stranden. Snorkling, solkräm och ”people watching”. 

Det är fortfarande kuö med allt som kan utspela sig framför ögonen på dig, när du sitter på stranden och ser på folk. Många tror nog att de är ensamma. Utan att ha pratat med dem vet man allt om dem…

Eagel Beach 

Eagel Beach

Wiggo ocean front

Besökte huvudstaden i går, köpte iskaffe på starbucks. De hade Cold Bre på tap, precis som öl. Men den smakade skit, borde tagit en öl istället. Man lär så länge man lever.

Lionfish och solnedgång

En fisk med namnet Lionfish finns i havet här på Aruba och Curaçao. Den är full med vassa randiga piggar. Giftiga sådana som kan orsaka kramper,illamående och smärtor om man kommer i kontakt med den. Det är en innovativ fisk, för korallreven och de inhemska fiskarna. Därför försöker de fiska bort den. Istället för att slänga den har några kreativa människor startat en kiosk. Här säljer de friterad Lionfish, smycken gjorda av fenorna och skinnet på fisken och lite andra saker. Det anordnas tävlingar för att fiska så många som möjligt.

Här i kiosken köpte vi lunch. Det var faktiskt väldigt gott. Rekommenderar det.

Bakom kiosken hade de flera bord och toalett. En huskatt kom och sa hej också. Om ni tittar noga på bilden längst till höger under bordet så syns tassarna. Den var mätt och belåten.

En film om lejonfisken kan ni se här.

Eftermiddagen tog vi med oss romdrinkar till stranden och såg på solnedgången vid Eagel Beach.

Solen går ner lite efter klockan 18.00. 

Tres Trapi och Arashi Beach

I dag gick vi upp när klockan ringde 06:10. Vi åt en snabb frukost och körde 10 minuter till stranden Tres Trapi.

En pytteliten strand med höga kanter med lavasten. Här är det nämligen en fin plats att snorkla efter sköldpaddor på morgonen. De äter sjögräs en bit utanför stranden. Vi var inte först på plats, men några av de första. Jag tog fatt på snorkel och min nya bästa kompis, Nudeln som håller mig flytande i vågorna. Wiggo fick vara fotograf.

De här fiskarna ser man lite överallt. Havsbotten är ganska grå och inte så färgsprakande som det var på Maldiverna.

Men tittar man noga kan man se små,små fiskar. Likadana de säljer i djuraffären hemma. Jag tror jag såg bland annat guppies och Black Molly i dag.

Men det är såklart, väldigt spännande med sköldpaddorna.

En lång filur kom simmande i ytan här.

Så här ser det ut vid Tres Trapi strandkanten. Men det är fin sand på botten där man kan stå, innan det blir djupt.

Arashi Beach, först på plats. Då är man kung och får ett slott…eller palapa.

Underhållande att se pelikanerna på Arashi Beach, de dyker ner och fångar fisk. Plötsligt dyker de framför dig eller bakom dig. De är ganska stora så det plaskar rejält.

Efter strandhänget på Arashi åkte vi och åt lunch på en speciell plats som heter Lionfish. I morgon hämtar de vår kära bil 

så vi tankade upp i dag. Jag köpte en iskall kokosnöt på bensinmacken. Någon köper kaffe på bensinstationen och någon (turist) köper kokosnöt med parasoll. Jaja..är det semester i Västindien så är det.

Arashi Beach.

Baby Beach

Dagarna rullar på här i Karibiska öarna. I går kväll gick vi på bio. En promenad på 10 minuter tog oss till Gloria. Här finns det en stor bio, Olive Garden, Starbucks och en kinesisk restaurang, säkert en kedja det också.

Vi såg en action komedi som heter Freelance, bra underhållning. Vi satt gott i VIP rummet och beställde öl och snacks. 

När filmen var slut och vi skulle gå hem regnade det, vi kunde se hur åskan och blixtrar lyste upp himlen. Nu gör det inte så mycket att det kommer lite regn när det ligger på 30 grader varm både dag och natt. 

Allt är blött hela tiden ändå. Vi torkar kläder och handdukar dygnet runt.

I morse gick vi en snabbis till Eagel Beach stranden och simmade lite. Dave var på plats i dag också.  Eftersom vi inte lade oss till för att sola blir det ingen rolig historia i från honom i dag. 

Fint väder och lite sjö. 

Vid 10:30 kom hyrbilsföretaget hit med bilen vi har hyrt. Det gick snabbt och smidigt. De filmade hela bilen på plats och mailade mig filmen. Om det skulle uppstå skador.

Vi hade redan packat alla väskor och snorklar så vi satte kurs mot Baby Beach. Det är en lagun på sydspetsen av ön. Det skulle enligt internet och guideböcker vara en fin och lugn plats för snorkling.

Det tog oss ca 35 minuter att köra dit. Första stoppet blev Rum Beach Bar, här köpte vi lunch och provbadade deras infinity pool. Jag åt dagens, som var red snappar och Wiggo beställde hamburgare. Allt var gott och väldigt trevlig stämning som på alla platser och restauranger vi har besökt hittills.

Redsnapper 

Restaurangen hade en egen pool med utsikt över bukten.

När klockan närmade sig 13:30 körde vi och parkerade lite längre bort för att gå ner till själva Baby Beach. Vi kunde se vad stormen hade härjat, flera parkeringar var översvämmade och avstängda.

På stranden var det full rulle så att säga.   Mycket folk vid den enda baren och längs med strandkanten. Vågorna var högre än vad jag hade förväntat, kanske beror på det väder som härjar runtomkring oss. Vi kunde se över till Venezuela, det var ganska coolt.

Vi hittade en lite mer öppen plats längs med vattnet där vi slog läger. Här stannade vi till nästan klockan 16.

 Vi körde genom huvudstaden och hem igen. Handlade på Super food innan vi kom helt hem. Det är alltid en miljon människor och handlar mat där, så det tar en evighet. 

Men de verkar ha allt. Vi köpte med grillspett som Wiggo ska grilla till middag. 

Och en flaska med rom,  i har fått lite pirat inflytande här på ön.

Cruise day och Peruansk restaurang

Efter frukost gick vi till stranden. Tisdag = Cruise day. Kryssningsfartygen går in till Oranjenstad och släpper av sina gäster. Stränder, barer, affärer fylls upp med glada turister i från hela världen. 

När vi kom till Eagel Beach såg vi ett stort kryssningsfartyg med rättning huvudstaden, det tog inte många timmarna innan stranden intogs. 

Vår strandkung Dave hade redan lagt sig till rätta och flyttat ut sitt möblemang. Hans kompis Tom låg också på sin plats.

Dave var på högvakt i dag, tre tjejer hade lagt ut sina handdukar framför hans solsäng, vid ett obevakat ögonblick. 

När de kom upp från havet fick de vara så goda att flytta på sig. 

Vi satt stilla i våra solstolar och såg allt utspela sig. Tom och Dave hade en diskussion om kryssnings turisterna, att det började bli trångt nu. 

Havet var härligt, i dag också. Jag har köpt en ”nudel” att flyta på. Kan ligga hur länge som helst i havet och se på folk. I dag var det en del fiskar också. Det var tydligen inte så vanligt inne vid strandkanten, några strandgäster fick lite panik.

Jag ser fram till att snorkla på de andra stränderna när vi får vår hyrbil.

Vi gick en långpromenad till Druif Beach, egentligen där vi skulle ha bott om inte Ving hade avbokat vår resa. Vilken skillnad på strand, den var nästan helt borta och det låg palapas på sned och ute i vattnet. Det var inte bara, bara att flytta på dem då de sitter fast i cementblock. Vilken tur i oturen vi haft.

Dave och tjejerna…En väldigt missnöjd Dave.

Min nya bästa vän, nudeln…

Här guppar alla runt i havet. Amerikanarna drar sig inte för att fråga ut oss var vi kommer i från, vad vi jobbar med och om vi besökt Aruba förut. De flesta frågar också vilket språk vi talar.

 

Vi lämnade Dave och Tom med kryssningsturisterna och gick hem vid 12 tiden. Wiggo stekte upp lite ris till lunch och vi tog en siesta. Vi är lite dåliga på att hålla oss vakna på kvällen och vi hade en reservation på The Kitchen Table, därför behövde vi ladda lite. Man blir trött av att simma och sola hela förmiddagen.

31 oktober och Halloween. Jag hade min Harry Potter baddräkt på mig. Med the deathly hollows, och Wiggo sina shorts med Death Eaters. Några Cruise turister hade också Halloween inspirerade badkläder.

Klockan 18.00 hade vi vår reservation på The Kitchen Table. En Peruansk fin restaurang. 

När vi kom dit var vi först, blev varmt välkomna av hovmästaren. Han förklarade att vi skulle sitta tillsammans med andra på ett långbord.  Vi fick inte sitta vid sidan av varandra, men mitt i mot, det skulle kännas som om vi var en stor familj. Även om vi aldrig hade träffats förr. 

Vi fick varsitt glas med bubbel och satte oss. Inte långt efter kom det två par från New York. De var rätt på sak och ville veta allt om oss och var väldigt trevliga. Sedan kom ytterligare ett par i från Boston/Jamaica och en familj från Ryssland/Ukraina/USA. Alla bodde i USA men hade olika ursprung.

När alla hade bekantat sig med varandra tog de med oss en trappa upp till matsalen. Här var det dukat upp med ett nytt långbord och vi kunde se kockarna förbereda maten.

Första rätten var Ceviche vilket är min favoriträtt. Superbra och stämning runt bordet och den lilla tjejen på 5 år som tillhörde den ryska/amerikanska familjen var så väluppfostrad och snäll. Helt otroligt. Måste varit ganska tråkigt för henne med en sådan här fin middag. Hon fick Mac and Chees.

Efter 4 rätter var det en pause på 20 minuter där vi fick sträcka på benen och mingla vid poolkanten. En av tjejerna från New York tog en gruppbild av oss alla, får se om jag får den senare.

De ville att vi skulle besöka dem i dag på stranden Playa Linda, men vi får se om vi gör det. En av dem ville också komma till Norge och jaga hare. Han jagade hjort i New York

Artisterna/kockarna bakom dagens meny

Gänget från New York, Long Island.

Hilary från Boston

Efter middagen åkte de vidare till ett Casino, men vi ville inte följa med dit.

En av efterrätterna, vanilj glass och en mousse  gjord av helt speciella bär som heter lucuma,från Peru de växer bara på hög höjd.

File mignon


Red snappar med limesås, en av de bästa rätterna enligt mig.