USA Beach run championship 2014

Vem kom på den "smarta" idén att anmäla sig till en barfotatävling? Ehm...

Det lät som en rolig grej i sommar. Mina fötter tycker just nu att det var en av de sämsta idéerna på väldigt,väldigt länge.

Loppet startade kl 06:45,solen gick upp över Cocoa Beach och det blåste isvindar. Innan solen letade sig lite längre upp var mina fötter iskalla och avdomnade. 

Jag tänkte att det kanske var lila bra. Jag kunde nu inte känna om jag trampade på snäckor,brännmaneter eller någon av krabborna på stranden.

Vi skulle springa 5km, vända och samma väg tillbaka. Alla med och utan skor startade samtidigt. Innan start sjöng en kvinna med isröst The Star Spangeld Banner. Precis som på TV måste det sjungas nationalsång vid alla sport event.

Klara färdiga gå...

Jag satte på min för dagen nyskapde playlist och började springa. Efter ca 4km kunde jag känna att krampen kom smygande i båda vaderna. Jag bet ihop och vågade inte slå av på farten. Min Nike coach i örat sa att jag höll en relativt bra fart. När det var en kilometer kvar till målgång svor jag inombords över vad jag hade begett mig in på.

Tiden blev 47:25:00 vilket visade sig lite senare göra mig till vinnare i min klass för både de med och utan skor. 

Totalt blev jag nummer 11 av ca 300 tjejer. Väldigt överraskande. Det kanske är en fördel att träna löpning i snöstorm?

Sanden var hårdpackad och efter vändpunkten var tidvattnet borta och du hade stor plats att springa på.

Wiggo kom in som nummer 7 i sin klass, personligtbästa med 57 minuter.

Ett TV team fångade in mig i målområdet. Reporten tyckte det var kul att jag kom i från Norge. Jag klarade knappt att prata engelska, hade fullt upp med att andas ut. Jag berättade att det var första gången jag sprang på sand och att jag var mer hemmastad med att springa i/på snö.

Tyvärr har jag nu dragit på mig äckliga blodblåsor under fötterna. De gör väldigt ont och jag har svårt att gå. Hoppas verkligen att de slutar att pulsera å värka väldigt snart.

När klockan närmade sig lunch hoppade vi in i bilen och åkte till Daytona Beach.

Vecka 7 av 12

En riktig långkörare i morse när jag hade 16,25km att avklara. Det gick bättre än förväntat. Det har varit en seg vecka och benen har känts tunga.

Midnattsolsloppet närmar sig. Kvällarna blir ljusare och de sista dagarna har jag bytt ut mina Asics terräng gortex skor till mina mycket lättare Nike Free. Härligt!

Jag sprang ut mot Naturreservatet och in till Tegen. Tegen är känt för sina olika arter av blommor som förexempel orkidéer. Vägen är mestadels asfalt och lite grus. Underbart väder. Fick se ett rådjur på nära håll också.

Det går bra nu. Inga skador förutom blåsor under fötterna. Hoppas att jag klarar mig utan några onödiga skidor eller  förkylningar nu fram till loppet. Äter som en häst. Helst var 3-4 timme;)

Vägen in till Tegen

Efter träning...

Jag och Eric tog en 5 km runda.

Efter träningen fick jag njuta juicen mamma har gjort av morötter,apelsin och citron.

I solen på verandan....life is good!

Bambusolstolen gick inte hem hos Eric, han föredrar stol med en mjuk dyna.