INTE släppa taget - Synshorn Via Ferrata

Utbyggningar med Via Ferrata installationer har exploderat i Norge den sista tiden. Nu har vi vår egen här på Beitostølen. I morse var det dags att testa den. Vi möttes på kontoret klockan 08.30 och när klockan passerade 09.00 började vi uppstigningen till startpunkten av Synshorn Via Ferrata.

Vi satte på oss hjälmar och gick igenom hur selen med bromsfunktion fungerade.
Synshorn Via Ferrata har flera alternativ att välja på, i dag testade vi den som kommer att guidas mest i sommar. Vi "klickade" oss in på vajern med karabinerna, en i taget. Sedan var det bara att börja klättra upp fjällsidan. 

Daniel blickar ut över Bygdin

Patrick (Beito Aktiv) och Daniel

En liten matbit i komfortzonen

Daniel och jag 

Äventyret på Synshorn är indelat i ett par platser där du kan koppla av och njuta utsiken. Det kommer förmodligen bli en held el "fjellfies" här i sommar. Det är inte så lätt att ta kort eller filma när man själv klättrar. Du behöver en hand att flytta karabiner med och den andra vill du gärna hålla tight runt ett fäste. Några partier är luftiga, och din kropp jobbar i från väggen, men det är bara att hålla i sig. Mitt bästa tips är att INTE släppa taget. Du är säkrad, men det kan bli en bra flygtur på ca 3 meter om du har oturen att tappa taget precis innan du ska koppla om dig till nästa vajer. Utsikten tar andan i från dig. Det är en magisk känsla av frihet när du ser ut över landskapet och bara dinglar med benen utöver bergsklipporna.

Machu Picchu

Vi kom till Aguas Calientes på kvällen. Platsen är känd för sina varma källor, där av namnet. Agua-vatten Calor-varmt. Det yrde av folk. Högvis med turister som alla har samma mål. Aguas Calientes är den by som ligger närmast Machu Picchu och alla bussar går härifrån. Trånga gränder där restauranger och backpacker hostel ligger rad på rad. Tydligen var det fest hela nätterna här pluss att många vill se soluppgången på Machu Picchu och måste då gå upp vid 02:00 tiden på natten.
Det var härligt att få sova i en säng och få en varm dusch på hotellet. En Cusqena öl för att fira vandringen blev det också. Men vi bestämde oss för att mötas kl04:00 i receptionen, ingen sovmorgon alltså.
Dagen D, vi skulle äntligen få uppleva den bortglömda Inkastaden på nära håll. Vi möttes av regn,dimma och mer regn. Bussen tog 25minuter och när vi kom fram var vi en av de första grupperna på plats. Guiden tog med oss upp till en utsiktsplats, eftersom vi nu var ca 1500 meter lägre än vi varit på flera dagar hade vi ett bra tempo upp trapporna:) det kändes bra. Väl uppe fick vi vänta en stund innan dimman lättade och Vayna Picchu visade sig. Ett grönt fantasi landskap kom fram ur dimman och regnet. Molnen slingrade sig runt bergen och dalarna. Det kan bara beskrivas som att det var här de fick inspiration till Avatar filmen. Efter alla fotoshoots gick vi med guiden i 3-4 timmar. Han berättade levande historier om den heliga staden och allt som hörde till. Cheo kan otroligt mycket och tack vare han har vi fått med oss så mycket mer av upplevelsen.

Last day walking....

Vaknade upp innan tuppen! Natten var inte så kall som vi hade blivit varnade för. Med dubbla sovsäckar var det nästan lite svettigt. Campen ligger på 4200m.ö.h. Efter en kopp Cocate fick vi pannkakor till frukost. Kvällen innan satt vi uppe lite längre och pratade. Det visade sig att några hade åkt Gjendebåtene i sommar och kände kaptenen Kåre. Världen är liten. Där sitter vi i Anderna och plötsligt visar det sig att vi har gemensamma bekanta. Vi var en grupp ifrån hela världen Fiji,Australien,Japan,Canada etc.
Efter frukost gick vi i rask marsch ner många hundra höjdmeter. Vegetationen ökade, det har varit överraskande mycket träd och buskar så högt upp. Men nu kom vi ner bland höga stora träd, trollaktiga stammar som böjde sig i alla rättningar. Under vandringen har jag fått en känsla av att jag befinner mig i en saga. Dimman hänger i luften runt bergen, de gröna dalarna och bergsformationerna ser ut som i filmen Avatar. Obeskrivligt!
När jag kommer hem kommer jag lägga ut de bilder jag tagit med kameran.
När vi kom fram var det stora leenden på alla och vi kände oss mer sammansvetsade än någonsin. En natt på hotell i Aguas Calientes väntade på oss.