Trots att det blev sent i säng vaknade jag tidigt. Det var ingen mobiltäckning och min telefon klarade sig i ca 3 minuter ute i kylan innan den dog. Det här gjorde automatiskt att folk pratade med varandra istället och tid och rum försvann. Jag var en av de första som vaknade och fick tid att bara sitta i ett fönster och sluka in utsikten. Renarna passerade utanför fönstret,fåglarna började leta frukost.
Det är helt speciellt att gå runt och tänka på att isbörnar när som helst kan dyka upp. Tyvärr fick vi inte se någon isbjörn. Sysselmannen hade stängt av tempelfjorden och platserna längre in mot fjorden för att ge ro till de nykomna isbjörnsbebisarna och deras mödrar.
Väldigt förståndigt då det är ungefär 1 miljon scootrar på Svalbard, eller det känns så iallafall.
Det blev oavsett ett ganska kort stopp i Barentsburg. Vi gick en runda bland husen. Stämningen kändes lite stel, jag förstår att de ryssar som jobbar här känner sig lite som apor i bur när det kommer scootergrupp efter scootergrupp med turister. Men jag tänker att om du tar jobb här på en sådan annorlunda plats får du tåla det. En arg ryss i en stor plogbil sa några väl valda rysskyla glosor till oss när han kom körande och såg att vi hade kamerorna framme. Guiden berättade att det var en stor del arbetare i från Ukraina här. Det kunde nämligen ge dem en chans att komma ut ur sitt eget land och en fot närmare Norge.
Kroppen var mör efter gårdagens tur men det var bara att hänga på. Farten fick vi upp betydligt över de mer platta områdena medans vi fick köra varsamt i de serpentin dalarna vi var tvungna att ta oss igenom.
Sov som en gud på båda platserna. Det var mycket prat om att de ville skapa en Wow faktor och det vill jag verkligen säga att de har lyckats med. Några saker de kan förbättra och som finns på min minuslista finns, men inget jag vill förstora genom att skriva om det här.
En ny dag, men solen var den samma som dagen före.
Vi kunde vakna upp i eget tempo eftersom dagens scootertur tillbaka till Longyearbyen var satt till klockan 10:30.
Guiden följde med oss ut på en promenad efter frukost. Isfjord Radio har ofta besök av Isbjörn, speciellt på sommaren. Vi kunde se en vägg in till ett förråd, eller rättare sagt det var ingen vägg kvar. Det hängde en pressening över ingången till förrådet. I februari hade bamse kommit på besök och höfligt knackat på. Tyvärr höll inte dörren eller väggen.
Det är helt speciellt att gå runt och tänka på att isbörnar när som helst kan dyka upp. Tyvärr fick vi inte se någon isbjörn. Sysselmannen hade stängt av tempelfjorden och platserna längre in mot fjorden för att ge ro till de nykomna isbjörnsbebisarna och deras mödrar.
Väldigt förståndigt då det är ungefär 1 miljon scootrar på Svalbard, eller det känns så iallafall.
Trots det kan jag inte säga att vi mötte många på vår tur. Dagens stora mål var Barentsburg.
Här bor och jobbar ca 450 personer. Du fick en känsla av Ryssland direkt när du såg den lilla gruvbyn i fjärran. På den klarblå himmeln reste sig en svart pelare med rök i från fabriken. Väldigt speciell syn.
 |
| 78 grader nord |
 |
| välkommen till Barentsburg!? |
 |
| Pust i backen |
 |
| Barentsburg |
 |
| gruvdrift i Barentsburg |
 |
| svårt att förstå vad det står |
Det blev oavsett ett ganska kort stopp i Barentsburg. Vi gick en runda bland husen. Stämningen kändes lite stel, jag förstår att de ryssar som jobbar här känner sig lite som apor i bur när det kommer scootergrupp efter scootergrupp med turister. Men jag tänker att om du tar jobb här på en sådan annorlunda plats får du tåla det. En arg ryss i en stor plogbil sa några väl valda rysskyla glosor till oss när han kom körande och såg att vi hade kamerorna framme. Guiden berättade att det var en stor del arbetare i från Ukraina här. Det kunde nämligen ge dem en chans att komma ut ur sitt eget land och en fot närmare Norge.
Kroppen var mör efter gårdagens tur men det var bara att hänga på. Farten fick vi upp betydligt över de mer platta områdena medans vi fick köra varsamt i de serpentin dalarna vi var tvungna att ta oss igenom.
Det blev även den här dagen ett stopp på en glaciär och flera otroligt fina utsiktsplatser.
Dagen gick fort och vi var inte tillbaka i Longyearbyen föränn 18:00 tiden. Det var himmelskt med en dusch och rena kläder. Som vanligt var det inte tid för en powernap, det blev hellre en fördrink med allihopa på ett hotellrum och vidare till restaurangen Kroa.
Kroa ligger i anknytning till hotellet och det såg ut att vara fullbokat. Jag åt val till förätt,klippfisk till huvudrätt och avslutade med en choklad foundant. Maten var okej, men långt ifrån Amazing.
Wiggo lagar betydligt bättre klippfisk, valen smakade gott men var för snålt tilltaget.
Wiggo lagar betydligt bättre klippfisk, valen smakade gott men var för snålt tilltaget.
Jag försökte att hålla mig vaken men vid midnatt var jag tvungen att kasta in handduken. Klarade inte att sluta gäspa så det var inget annat att göra än att gå och lägga sig. Sängarna både på Basecamp och Isfjord var gudomliga. Jag hade turen att få rum nummer 104 på Isfjord Radio. En stor dubbelsäng med utsikt mot bastun och havet. Sängkläderna där var crepe och verkligen,verkligen behagliga. Rummen på båda hotellen var varma, nästan för varma men det var lätt att vädra ut lite och öppna fönstren.
 |
| Basecamp Explorer hotellrum |
 |
| Inngång till Basecamp |
Sov som en gud på båda platserna. Det var mycket prat om att de ville skapa en Wow faktor och det vill jag verkligen säga att de har lyckats med. Några saker de kan förbättra och som finns på min minuslista finns, men inget jag vill förstora genom att skriva om det här.
