Bloggarkiv

Leta i den här bloggen

Visar inlägg med etikett Äventyr. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Äventyr. Visa alla inlägg

tisdag 1 maj 2018

Äventyret fortsätter till Ryssland

Trots att det blev sent i säng vaknade jag tidigt. Det var ingen mobiltäckning och min telefon klarade sig i ca 3 minuter ute i kylan innan den dog. Det här gjorde automatiskt att folk pratade med varandra istället och tid och rum försvann. Jag var en av de första som vaknade och fick tid att bara sitta i ett fönster och sluka in utsikten. Renarna passerade utanför fönstret,fåglarna började leta frukost.
En ny dag, men solen var den samma som dagen före.
Vi kunde vakna upp i eget tempo eftersom dagens scootertur tillbaka till Longyearbyen var satt till klockan 10:30.
Guiden följde med oss ut på en promenad efter frukost.  Isfjord Radio har ofta besök av Isbjörn, speciellt på sommaren. Vi kunde se en vägg in till ett förråd, eller rättare sagt det var ingen vägg kvar. Det hängde en pressening över ingången till förrådet. I februari hade bamse kommit på besök och höfligt  knackat på. Tyvärr höll inte dörren eller väggen.
























Det är helt speciellt att gå runt och tänka på att isbörnar när som helst kan dyka upp. Tyvärr fick vi inte se någon isbjörn. Sysselmannen hade stängt av tempelfjorden och platserna längre in mot fjorden för att ge ro till de nykomna isbjörnsbebisarna och deras mödrar.
Väldigt förståndigt då det är ungefär 1 miljon scootrar på Svalbard, eller det känns så iallafall.
Trots det kan jag inte säga att vi mötte många på vår tur. Dagens stora mål var Barentsburg. 
Här bor och jobbar ca 450 personer. Du fick en känsla av Ryssland direkt när du såg den lilla gruvbyn i fjärran. På den klarblå himmeln reste sig en svart pelare med rök i från fabriken. Väldigt speciell syn.
78 grader nord


välkommen till Barentsburg!?

Pust i backen


Barentsburg









































gruvdrift i Barentsburg




















svårt att förstå vad det står
















Det blev oavsett ett ganska kort stopp i Barentsburg. Vi gick en runda bland husen. Stämningen kändes lite stel, jag förstår att de ryssar som jobbar här känner sig lite som apor i bur när det kommer scootergrupp efter scootergrupp med turister. Men jag tänker att om du tar jobb här på en sådan annorlunda plats får du tåla det. En arg ryss i en stor plogbil sa några väl valda rysskyla glosor till oss när han kom körande och såg att vi hade kamerorna framme. Guiden berättade att det var en stor del arbetare i från Ukraina här. Det kunde nämligen ge dem en chans att komma ut ur sitt eget land och en fot närmare Norge.










Kroppen var mör efter gårdagens tur men det var bara att hänga på. Farten fick vi upp betydligt över de mer platta områdena medans vi fick köra varsamt i de serpentin dalarna vi var tvungna att ta oss igenom.
Det blev även den här dagen ett stopp på en glaciär och flera otroligt fina utsiktsplatser.
Dagen gick fort och vi var inte tillbaka i Longyearbyen föränn 18:00 tiden. Det var himmelskt med en dusch och rena kläder. Som vanligt var det inte tid för en powernap, det blev hellre en fördrink med allihopa på ett hotellrum och vidare till restaurangen Kroa.
Kroa ligger i anknytning till hotellet och det såg ut att vara fullbokat. Jag åt val till förätt,klippfisk till huvudrätt och avslutade med en choklad foundant. Maten var okej, men långt ifrån Amazing.
Wiggo lagar betydligt bättre klippfisk, valen smakade gott men var för snålt tilltaget.
Jag försökte att hålla mig vaken men vid midnatt var jag tvungen att kasta in handduken. Klarade inte att sluta gäspa så det var inget annat att göra än att gå och lägga sig. Sängarna både på Basecamp och Isfjord var gudomliga. Jag hade turen att få rum nummer 104 på Isfjord Radio. En stor dubbelsäng med utsikt mot bastun och havet. Sängkläderna där var crepe och verkligen,verkligen behagliga. Rummen på båda hotellen var varma, nästan för varma men det var lätt att vädra ut lite och öppna fönstren. 
Basecamp Explorer hotellrum
















Inngång till Basecamp




















Sov som en gud på båda platserna. Det var mycket prat om att de ville skapa en Wow faktor och det vill jag verkligen säga att de har lyckats med. Några saker de kan förbättra och som finns på min minuslista finns, men inget jag vill förstora genom att skriva om det här.

söndag 17 januari 2016

Året som gått

2015 kommer för alltid att bli ett år att komma i håg...
Tyvärr försvann det många nära och kära under sista halvåret. Det blev 8 begravningar det sista halvåret. Många tankar och många minnen har man för alltid med sig i från alla som har gått bort. Det var fint att vara hemma i Årjäng ett par veckor i höst tillsammans med familjen och barndomsvänner.
Men året som gick bjöd också på äventyr i Italien, Syd Amerika, Brasilien och älgjakt i Holmedal.
Vi hittade nya vänner när vi var på resande fot, fick besök av gamla vänner och jag var på ett magiskt bröllopp i Falköping.
Nu är vi redan halvvägs in i Januari och vi planlägger nya äventyr. Det kommer bli semester i Sverige i vår/sommar och när valpen kommer blir det nog att göra.

tisdag 22 september 2015

Landat i Rio

Flygresan i från Salvador till Rio tog bara två timmar. Vi flög med Avianca, nytt och fräscht flygplan. Riktigt trevligt. Vi fick tag i en minibuss som körde oss till vårt Penthouse vid stranden Cobacabana.
Trafiken var förfärlig men efter en liten timme kom vi till Cobacabana  beach. Här möttes vi av en karismatisk dam som stog klar med nycklarna. Vi har nu en stor Penthouse lägenhet med fyra dubbelrum. Lång veranda med dusch och solsängar på 10e våningen. Det finns två hissar, en får vi bara använda när vi är uppklädda. Den andra när vi har strandkläder och ska frakta bagage.
Strandutsikt a la Sällskapsresan.
Där nere ligger självaste Cobacabana.
Utsikten åt andra hållet. Berg och djungel.
Köket
Alla vaknar tidigt och först natten är nu avklarad i Rio. Vi får se vad dagen har att bjuda på.
Det ser ganska grått och förorenat ut i luften. Inte jätte mysigt...

lördag 9 maj 2015

Etna, vackraste tjejen på Sicilien

Tidigt upp och i väg på äventyr.
Målet för dagen var Etna. Etna är Europas högsta vulkan sa guiden,eftersom Teide (Kanarieöarna) ligger geografiskt sett i Afrika. Vi startade resan vid havsnivå och åkte buss upp till 1910m.ö.h. Därifrån blev det gondol upp till ca 3000m.ö.h. Här var det flera liftar och i från januari till april möjlighet att åka skidor. Vi åkte vidare med fyrhjulsdrivna minibussar mot den sista aktiva kratern. Det kändes på andningen att vi var uppe på nu över 3000 meter. Jag och pappa tog en promenad runt kratern. Det blåste en hel del men vi behövde inte använda alla kläderna vi hade packat med.
Soluppgång i från verandan ca kl. 0620
Etna med citronodling i förgrunden
En lavaström på vägen upp mot Etna
Mimmi och Ulla vid kraterkanten
Krater med rödfärg, beror på järnoxid
Blåsigt på toppen
Pappa
Gondolen 
Parkeringen på toppen av Etna
Pistvakt ;)

onsdag 2 april 2014

Bea Uusma

Hon är inte bara mamm! Bea är läkare,illustratör och författare.
I julklapp av Sofie  fick jag boken; Expeditionen: min kärlekshistoria.

Det tog mig tre månader innan jag tyckte att jag hade tid att plocka upp den ifrån nattduksbordet. Jag stoppade med den i väskan när jag flög till Stockholm. Innan jag landade i Sverige hade jag läst halva boken, och på vägen tillbaka läste jag resten. En av de böcker det är svårt att slita sig ifrån.
Intresset blev inte mindre när jag i Stockholm går av på en Tunnelbanestation där de har dekorerat med konstvärk ifrån Andreès polarexpedition*. Bea fick Augustpriset 2013 i kategorin fackböcker.

*Andrees Polarexpedition hade som mål att ta sig över arktis i en vätgasballong. De blev Sveriges första vätgasballongfärdare. Andrèe, Frænkel och Strindberg lufte med sin ballong ifrån Svalbard 1897, i  juli. Starten gick inte som planlagt och ballongen förlorade vötgas som ledde till att de landade på packisen efter bara två dagar. Det blev en tuff kamp när de till fots tvingafes att ta sig över isen. Utrustningen och kläderna de hade med sig var inte lämpade för en sådan här strapats. Grabbarna var inga marinbiologer eller utbildade på överlevnad i extrema förhållanden. Men de hade så klart inget annat val än att kämpa på. De förde dagbok under expeditionen där vi kan få en inblick i hur de klarade av varandra,naturen och sina krämpor.

De sista dagarna de levde är ännu en gåta. Vad som verkligen hände dem på Vitön, (Svalbard) där de dog spekuleras det fortfarande i.




Slutet av juli 2026

​ Det grönskar och blommar på Beitostölen. Här växer luktärter och blomkarse. God skörd på sallad och resten av sådden i pallkragarna, då bl...