Skaget 1686möh

En relativ enkel och fin tur var det upp till Skaget i söndags. Vi gick upp stigen ifrån Storeskag där de har byggt en stoe fin parkeringsplats. Vi var först på plats den här söndagsmorgon. För att komma hit körde vi upp i från riksvägen mot Yddin Fjellstue och vidare in mot Skaget.  Ca 30 minuter. 

Det var en kall och fin morgon när vi började gå stigen upp mot toppen.

Skaget ligger i Langsju Nasjonalpark som är Norges nyaste nationalpark (2011).

Fina skyltar visar vägen till Skaget, 3,5km

Parkeringen, tillrättalagda bänkar och informationstavlor vid sidan av vägen.

Det är lagt skifferhällor över de lerigaste partirrna på stigen. 

Utsikt till nord öst.

Henric kollar kartan. Det är fort gjort att bli förvirrad när man ser fjällkedjorna ifrån en annan vinkel än vad man är van till. Och plötsligt dyker det upp ett vatten du aldrig har sett förut 😂

💪🏼På toppen av Skaget!

Jag hade också med mig Buster. Han gillade att vi hade fika stopp på toppen. 

Efter en liten stund kunde vi se att vädret ändrade sig fort som tusan😂🙈🥶

När vi började på nedstigningen kom det först hagel.

Det övergick i snö

Buster är inte speciellt brydd om det snöar eller inte. 

Riporna sprang över stigen, men de hade inte ändrat fjäderdräkt än. 

En fin tur med alla årstider på en gång. Det tog oss ca 3 timmar upp och ner😀

Knutshøi

Plötsligt händer det! Vi hade alla ledigt på samma tid och kunde gå en tur tillsammans. Jag, Elin Henric och Akeela.

Premiär för Henric att gå Knutshøi och det blev en upptur! Här på kanten sitter det ripungar och spejar ut över vyerna. Mamman kallade dem till sig, de sprang då före oss på stigen en stund. Elin fick hålla hårt i Akeela😂.

Leirungsdalen 

Frodigt fast man kommer lite upp i höjden. Väldigt varmt och många bratta partier där vi kliver och klättrat.

Gänget!

På väg ner igen





Riporna har ett otroligt kamouflage 😍

med Snöskor i Jotunheimen

Pappa har kommit på besök och jag fick en ledig dagi från jobbet. Wiggo hade också ledigt så vi tog med oss snöskorna upp till Jotunheimsvegen.
Därifrån gick vi upp mot Valdresflya över Rypebroa, för de som är kända i området. Bellman fick spår på en hare men vi såg ingen hare.
På vägen ner tog vi en liten alternativ väg mot Vinstervattnet. Jättefint fluffig snö. Men det såg hårt ut för de som kom körande med hundspann i uppförsbackarna. Det är inte bara, bara att ta sig fram nu när det är så mycket snö.
Vi traskade på ca 4 km innan vi gick tillbaka och var klara för att fika på Bygdin. Våfflor och kaffe smakade bra efter strapatsen.

Beito Husky Tours med Elin i spetsen

Pappa och Wiggo, Synshorn i bakgrunden

Osäker på om han letade efter lämlar eller harar

Beito Husky Tours på glattisen

I veckan fick vi besök av Alex och Martin i från Stockholm. Det var nästan ett år sedan vi träffades sist när vi bodde hos henne under Eurovision Song Contest.
De fick åka skidor i torsdags men fredagen hade vi bokat in hos oss Beito Husky Tours. Elin tog oss med på en halvdagstur med hundarna. Det är inte de bästa förhållandena, mest is och kala fläckar på fjället. Men vi hade ett jättefint äventyr. Här kommer några bilder i från turen.

Snöstopp, där hundarna fick vila lite och rulla sig i snön

Jag fick mitt eget hundspann med tre hundar, Christiano ( son till Rambi),Torden och Dito

Dito var så sällskapssjuk att hon fick sitta med oss när det var kafferast

Torden

Höst på Valdresflya

Mamma och Pappa är på besök ett par dagar. I eftermiddag åkte vi till Valdresflya för att se på snön..
Låter kanske lite knäppt, men det är väldigt fint där nu.
Hundarna blev glada när de fick se snön och började genast spåra runt överallt.

Mr Darcy har fortfarande sommardäck, men körbanan var bar och varm.

det luktade gott sa Eric

Mamma och Bellman

Jag körde handen rätt i stolpen och fick en lång sticka. AJ!

Testade att ta lite profilbilder med superkameran (Olympus PEN)

Wiggo

Norges mest hundvänliga hotell

Jag är helt övertygad om att Bygdin Fjellhotell är Norges om inte Nordens mest hundvänliga hotell.

Lika söta och trevliga som sina ägare är engelska settern Pia och den dansk-svenska gårdshunden Chester.

Från Beitostölen åkte vi buss in till Bitihorn där vi bytte färdkost till bältbil. Mellan bytena blev det serverat en liten Jägermeister. Värmde gott i magen och lugnade ner nerverna inför bältbilsturen sista sträckan in till hotellet, det är en skumpig resa.

Innan vi gick på bussen kom några av grannens 7 katter och sa -Hej!

En suddig bild på Pia 16 år

Chester, en barndomsvän till Eric. Söta Chester.

Maten var som alltid mycket god och väl tillagad.

Inlagd sill, rabarber chutny, hemrökt öring,hummus,fiskfat ...

Under middagen bjöd de svenska gästerna på underhållning i form av snapsvisor och andra historier.

Draken

Våra guidade turer har börjat för säsongen och först ut idag  är en grupp på Kntushø.
Det måste vara en av mina favoriter här i närheten. En ganska bratt stigning men inte lika mycket sten som på  Rassletind eller Besseggen.
Otrolig utsikt när man kommer upp på "ryggen" av berget. Tyvärr ser det inte ut som att det kommer bli shortsväder i sommar, temeparturen ligger fortfarande på mellan 5-10 grader.
Det är långkalsonger och mössa som gäller på tur.

Knutshøi ligger som en drake. Det här kortet är taget i från Besseggen