Aruba dag två : stranddrama

Vi åt frukost hemma innan ceremonin med att smörja in sig med solskyddsfaktor började.

En lite längre ceremoni än vad vi är vana med hemma. Vi kör uteslutande 30spf och keps.

Stranden Eagel Beach var vår destination. Vi packade ryggsäcken och bar med oss solstolarna. Jag vaknade redan klockan 05:30 på morgonen. Men det kändes lite tidigt att gå till stranden innan solen gått upp.

När vi kom ner till stranden var de flesta ”palapas” upptagna. Strandparasoll uppsatta av kommunen. Alla har nämligen lov att använda stränderna här på Aruba, inkluderat de palapas de har satt upp. 

Många stora hotell har däremot solsängar reserverat till sina hotellgäster och det är flera platser man kan hyra solsäng och stolar.

Vi satte upp en camp vid strandkanten. Till min glädje var det inte lika höga vågor i dag. Härligt vatten i havet.

Wiggo gick en längre promenad och blev borta en timme medans jag läste bok. Bakom oss satt ett par på solsängar i från USA. De flesta gästerna verkar vara från USA och Nederländerna. 

Två solsängar, en med en bok, för att förklara att den är upptagen. 

Så ser ni de två personerna som ligger ”framför”. Inte direkt trångt om du frågar mig.

När Wiggo kom tillbaka och satte sig hörde vi en man som pratade väldigt högt i telefon. Även han var från Amerika.

Mannen hade varit uppe med tuppen och lagt ut handdukar på två solsängar,två stolar och en palapas.

Högljutt talade han med sin fru om att hon var tvungen att komma ner och byta plats med honom, så att han kunde gå till hotellet och äta frukost. För nu hade någon haft mage att lägga sig med solsängar framför dem och havet. Han hade dragit ut solsängarna längre och längre ut, så jag tänker att han ockuperade ett område på ca 10 meter.

Han fortsatte en ännu en mer högljudd diskussion med sin fru på telefonen, där han förklarade att han aldrig varit med om sådana tillstånd på stranden, folk som spelade hög musik och försökte ta ”deras platser”.

Alla vi som satt runt hörde mycket väl vad frun svarade i telefon, hon sa strängt till honom att lugna sig och komma upp till hotellet för att äta frukost. 

Men han ville inte lämna stranden med risk att någon skulle ta över hans ockuperade strandområdet. En lång diskussion slutade med att han drog ut stolar,säng och la en badsko, bok och lite andra grejer runtomkring för att markera revir. 

Jag, Wiggo och paret bakom oss hade väldigt svårt att hålla oss för skratt, då stranden är jättelång och bred. Hur mycket plats som helst.

Till sist gick mannen upp till sitt hotell, då hör vi ifrån de bakom oss: I wouldn’t go back to that room!

Det fick oss att börja gapskratta. Lite senare gick de två amerikanarna, men sa till oss att ”Enjoy the show, wish we could stay and watch when Theo get back.

Vem behöver följa med på Farmen eller andra dokusåpor när man har live show på stranden. I går var det en lös hund, som fyra familjemedlemmar sprang och jagade för att fånga in. Inkluderat ett gäng med äldre amerikanska damer som tyckte otroligt synd om hunden. En liten chihuahua som vägrade bli fångad och tvångsdoppad i havet av sina ägare. Det var en ganska tråkig syn måste jag säga. Hunden var livrädd och ville inte bli fångad och bada. Alla sprang efter hunden, ingen försökte på ett lugnt och sansat sätt att få den att komma frivilligt. Den sprang mellan solsängar och palmer.

I går eftermiddag gick vi till fiskaffären och köpte mahi-mahi. Åt middagen ute vid poolområdet. Det blev glass och chokladsås till efterrätt. 

Hvilepuls 

Utsikt mot nord, High Rise området där alla större hotell ligger.