Som jag berättat förut besökte vi en Cenote efter Chitchen Itza. Upplevelser är ibland svåra att beskriva, eller ganska ofta faktiskt. Både med ord och bild är det svårt att förklara hur set kändes att besöka Agua Dulche.
Vi fick ingen information om platsen innan vi kom dit. Det enda guiden sa var att vi skulle äta lunch först och besöka Cenoten efter maten. Vi hade förväntat oss att det skulle vara många andra turister där men det var det inte. Efter maten ville vi genast bada. Efter många timmar i buss och ett stekhett besök i Chitchen Itza längtade vi efter att få svalka av oss. Guiden visade vägen på en stig bakom huset där vinår lunch. Det fanns omklädningbås och duschar. De försöker att hålla Cenoten så ren som möjligt. Men vattnet i den cirkulerar runt då den hänger i hop med andra undervattensgrottor och älvar. Eftersom vi inte hade en aning om hur det skulle se ut blev vi väldigt överraskade när vi gick ner i en grotta. Det är inte alla cenoter som är i grottor. Det finns ca 10.000 cenoter i den här delen av Mexico.
Här ligger jag och flyter på en badring(bildäck). Wiggo och Jon hamnade i skuggan. Rakt ovanför mig finns det ett litet hål, här släpps det in solljus. Vi såg svarta fiskar i vattnet och det kan tänkas att set var fladdermöss vi såg flyga i taket. Kalkstensformationerna var gigantiska och tanken på att de skulle lossna och träffa oss var lite obehaglig. Vattnet var underbart, omväxlande efter alla salta bad i havet och klor/solkrämsbad i poolen.
Mimmi är fotograf då jag inte vågade ta med min telefon i vattnet. Här guppar jag och Jon runt.
Jon,Wiggo och jag
Ingången var här uppe och så gick man net en lång stentrapp till vattnet.
Happy people
Har inte ord...
Ingången till grottan.
Alla tyckte att bussresan var lång men det var fort glömt efter det här besöket. De flesta somnade i bussen på väg hem igen. En dag full med intryck och ett svalkande bad.
