Vi startade upp släktforskningen på ett café i Superior. Två stora koppar svart kaffe och kanelbullar.
Som sagt, allt är stort i Amerika.
Med tomtom GPS, gamla tidningsutklipp och internet hittade vi adressen till min gammelmorfars brors hus,klubbhus och kyrkogård. Hans fru blev begravd det året jag föddes 1982. Han själv, Viktor Nilsson eller som han kallade sig i Amerika Victor Nelson föddes 1882 alltså exakt 100 år före jag kom till jorden. De fick inga barn men Victor hade en bror med sig till Amerika som hette Adel. Tyvärr har jag inte fått tag i någon information om honom.
Först körde vi till gatan där Viktor och Mary bodde. Huset var kvar och bebott. Det var ingen hemm men det kom en UPS bil och levererade ett paket på trappen när vi var där. UPS gubben såg lite konstigt på mig när jag fotograferade. Grannens hund började att skälla också så vi åkte därifrån ;)
I den här kyrkan hölls begravnings sermonin. Problemet var bara att i 2002 "flyttade" kyrkan och ett konstcentrum/museum öppnade i kyrkans lokaler. Inga ledtrådar eller information här alltså.
Viktor var en affärsman och drev ett eget företag i över 50 år innan han pensionerade sig.
Här står jag utanför hans klubbhus. Han var livstid medlem i Lodge #403.
Tack vare en sökmotor jag hittade på nätet där man kan söka upp var folk ligger begravda hittade vi hit, Greenwood Cemetary. Tack och lov var kontoret öppet och en hjälpsam dam gav oss en karta över kyrkogården. eftersom vi visste vad vi letade efter kunde hon även peka ut var gravarn låg.
Hittade ingen blomsteraffär och båda tyckte att det var oaktuellt att lägga plastblommor på graven.
Men förvånade blev vi när vi upptäckte att dekorationerna på gravarna nästan enbart bestod av plastblommor. Det fanns också ett speciellt område för barngravar, här satt det nallar och andra leksaker på gravarna. Hmm.....
Här vilar då Victor och Mary under ett träd i Wisconsin USA
Så fint att ni hittade så mycket där, hus, gravplats och allt. Måste varit en spännande dag :) Ååh vad jag jag längtar västerut, tur att jag kan läsa om era strapatser under tiden! Ha det så gott, kram
SvaraRaderaJa LindaLou det var verkligen häftigt att vi hittade hus, grav å allt.
SvaraRaderaMan får ju aldrig nog av det här landet.