Hund på rymmen

I går efter jobbet lagade vi (läsa Wiggo) middag. Efter middagen tog vi med hundarna på promenad. Jag hade sett lite tidigare på dagen att det var en hund försvunnen i området. En liten silke terrier,4-5kg. Vi bestämde oss för att gå kvällsrundan i det området hunden var efterlyst. 

Vi följde skidspåret en bit över myren, där fick vi upp en hare och både Bill och Bellman losade för full hals. Inte så lätt att hålla i kopplet när de sätter i gång, men man vänjer sig. 

När de tystnade hörde vi någon som ropade och det visade sig vara ägaren till den borttappade hunden.

Vi pratade lite med henne och sa att vi ville hjälpa till. Kanske Bill och Bellman kunde hjälpa till att spåra?

Klockan var nu runt 19:00.

Vi gick med skor och hon hade snöskor på sig, vi mötte upp hennes man som gick med fjällskidor.

De hade letat i över 6 timmar och var väldigt slitna. De hade en dotter som delat inlägget om hunden på Facebook. Det var där jag upptäckte det. De hade också blivit kontaktade av ett företag som hade en drönare med värmekamera. De beställde dem men det skulle ta tre timmar innan de var på plats för att börja söka.

Hunden hade rymt när den fick se en hare. Hade oranget täcke och en lång spårlina efter sig. Vi vsr nog ganska övertygade att den satt fast i skogen någonstans.

Vi skickade hem ägarna så de kunde äta och dricka lite. Under tiden fortsatte vi söket. Vi gick hem och bytte om till fjällskidor och dragselar på hundarna.

Vi gick tillbaka till området och körde kors och tvär i skogen mellan grenar och buskar. Båda hundarna tyckte det var toppen eftersom det är mycket harspår.

Vi hittade spår av lina i snön, små tassar och på några platser lite blodfläckar.

Plötsligt får både Bill och Bellman full los igen och drar oss över bokstavligen stock och sten. 

Wiggo och Bill kryssar skidspåret och upp mot en skogsglänta där kommer lilla hunden springande mot dem. Väldigt glad och pigg hoppat (Aron) upp i famnen på Wiggo. Bill skäller och slår knut på sig skälv och Wiggo. Jag och Bellman kommer och bistår. Knyter upp trasslet med hundkoppel och ringer till ägarna. Vi skidar tillbaka, Wiggo med båda våra hundar och jag med den lille tassen i famnen. På parkeringen till Helsesportsenteret får vi förenat hund med ägare. Ska säga att de var glada. Den lille terrierna har nu varit ute själv i över 9 timmar. Men han var pigg och var i fin form. 

Lyckligt slut den här gången. Bill och Bellman blev väll inte direkt bästa vännet med Aron, men man kan inte vara kompis med alla sägs det.

Jag tog ett snabbt kort på återföreningen, då var klockan 21:30 och det började bli mörkt.

I dag kom de hem till oss med rosor,vin och ett tackkort🥰

Isfiske och silver

Isfiskartävling på Miron. Här var det full rulle hela lördagen med stora och små isfiskare. Tävling i kastspö för barnen med indelning i från 0-5 år 6-12 år osv. Tyckte det var roligt att yngsta åldersgruppen var från 0-5 år. Det var en liten tjej på 5 år som vann sin grupp. 

Våffeljärnet gick varmt. Här kunde man köpa sig lapskaus och lotter till lotteriet. Högsta vinsten i lotteriet var presentkort på Coop för 16.000kr. 

Andra vinster som cd med joik och renkött blev också utlottat.Vi vann desvärre ingenting den här gången. 

Största fisken var en gädda på över 700g och den minsta fisken var en abborre på 80g. 

Våfflorna var nästan lika goda som hos Turid på Valdreflye.

Kiosken. Väldigt rimligt när våfflorna kostar 20kr



Tävlingar och lek för barnen under dagen. 

Isaks brorsbarn körde oss till Juhl silversmed. En stor byggnad med lång historia. De startade 1959 här i Kautokeino. Och de var de första som lagade silversmycken i Finnmark. Otroliga kreationer. Vi fick en liten gidad tur och historien berättad av en tjej som jobbade där. Väl värt ett besök om man är i närheten.

Smycken till koftan eller ponchon.

På 70-talet blev konstnärerna inspirerade av Indien och östen. De runtresande samerna har mycket gemensamt med de nomader som bor i Afganistan bland annat.

Det var mycket mer än smycket att se på. Och utanför Juhls träffade vi en same som hette Jostein. Han var musiker,sjöman och all-konstnär. Han bjöd på kokkaffe och trevligt sällskap. Han kunde berätta att det var väldigt få turistbussar här nu. Efter de la om vägen blev det inte något naturligt stopp för de som körde runt med turister.

Ingen fredagstaco i Finnmark

I mellan varje måltid äter vintorkat renkött. Här dtår Isak och skär upp mer. Så att vi har något att äta på innan middagen.



Kockarna i köket. Kokt renkam med potatis,morötter och löksås

Tadaaa… Bon apetitt

Varm buljong ska njutas under middagen. Det är alltså buljongen som blir kvar i grytan när man kokt renen. Man bara tillför lite extra salt och häller upp i tillbringare. Kan lova att jag  blev mätt.

Efter middagen skulle vi i väg på en hemma fest. Jag hade inte riktig packat för att åka på fest. Men Isak hsr allt. Jag fick låna den här fina poncho som han hade sytt. Och inte bara det! Han satte fast en stor risku som dekoration. Den är handgjort i rent silver och jag vågade inte fråga vad den kostade.

Men i dag var vi på besök i en silversmeden Juhl. Här fanns dey risku i samma storlek som kostade 10-18.000kr

Klar för fest!

På resa till Kautokeino

Vi körde från Beitostølen till Gardemoen klockan 04:30 om morgonen. Isak hämtade upp oss på flygplatsen i Alta 11:30. Det tog ca 1timmr 40 minuter att flyga till Alta från Gardemoen. Flera passagerare på flyget hade på sig skidkläder och pjäxor ombord på flyget. Då är man redo för en skidtur.

I mellan Alra och Kautakeino stoppade vi på Fjellstuen Suolovuopmi. Värdinnan Maj-Lis Marita Klingen driver fjellstuen. Det liknar på de fjellstuer vi har nära Beitostølen. Vi köpte glass och kom i prat med två damer som skulle på skidtävling. De berättade att man kunde välja på att åka skidor eller spark. Det är ett årligt evenemang med bara tjejer. Silkerennet är 15 kilometer.

 Det var mest för skoj skull och berättade, de vi pratade med. När de kom i mål var det bad i badtunna och festmiddag efteråt. 

15 km med spark verkar ganska långt, men det skulle enligt damerna vara ett svagt hällande spår nedför Iešjohka från Čoavddatmohkki til Jergul Astu.

Isak och Wiggo utanför Suolovuopmi

Utsikten över älven i från Isaks hus i Goldin.

Han har en stor enplans villa. De närmsta grannarna är hans systrar. Scooterspår över älven och i alla riktningar . I älven finns det både abborre,gädda och andra arter. Ripspår och harspår på kryss och tvärs. 

Ett anex utanför huset. På alla husväggar hänger det renskinn på tork. De ska säljas på Beitostølen i sommar.

Promenad i scooterspåret längs med älven.

Isaks hus från älven.

Kautakeino

Ja vi har bokat en helg till Kautakeino. Någon åker till Spanien och någon väljer att åka till Nord Norge…

VG skriver att det är nu -34 grader i Karasjok. Borde bokat spanienbiljetter istället…